Går det att springa ett maratonlopp utan träning?

Du står på startlinjen, du är nervös. Det pirrar i kroppen av adrenalin och förväntan. Torr i munnen och funderar på om du har gjort allt du kan för att klara loppet. Du tänker tillbaka och summerar för dig själv. Skorna är insprungna. Du har lagt bakom dig drygt 1600 km löpning i förberedelser. Du har ätit bra, sömnen har varit si så där inför dagens lopp. Loppet startar och du springer i väg. Banan slingrar sig fram och orken och motivationen varierar. Det går bra och hittar motivation för att slutföra loppet. Efter dryga 4 timmar börjar du skönja målet och du får energi igen och kan spurta de sista 300 meterna. Mål. Lycklig att du har klarat det. Eufori, trötthet och nöjdhet. Benen värker och du staplar dig fram och klär på dig för att inte bli kall. Fyller på med energi! Får din medalj och känner stolthet att du har planerat, tränat och genomfört en stor prestation.

Jag har sprungit några maratonlopp och tränat för flera. Då och då kommer jag tillbaka och tänker på liknelsen mellan att genomföra ett maraton och att driva förändringar. Det börjar med en vision och så småningom en målbild, planera in träningen så att det blir möjligt att genomföra loppet, kroppen och orkens förändring som ska ta mig igenom 42 195 meter. Tålmodigt och konsekvent tar det mig mot målet.

❓Har du någon mental bild för att få kraft att driva och leda förändring?